Mitt Liv

Jag blir så fruktansvärt arg, rädd och ledsen. Jag läste i ett forum om en mamma som berättade sorgset om sitt barn på 9 år med sjukdomen ADHD. Han hade efter att ha fått höra "din homosexuella bögjävel" av en unge på 12 år, drämt ner killens huvud i en gräsmatta, och enligt föräldrarna till 12 åringen så hade han hamnat på sjukhuset med kraftig hjärnskakning (inte visste jag att gräsmattor var så hårda...). Nu var det SÅ himla synd om tolvåringen och fy skam på "ADHD UNGEN"!

Dom flesta på forumet vråla rätt ut att alla adhd ungar borde skickas iväg, sätt ungjäveln i särskolan, lås in honom och låt honom inte vara med andra barn på rasterna - han är en fara för allmänheten! Han kommer bli en mördare som vuxen och sitta i fängelse, blablabla. Hur kan man vara så grym?! Jag har själv blivit mobbad i flera år, och idag har jag en och annan diagnos. Men jag blev misshandlad i skolan, psykiskt och fysiskt. Det var skit kul att "se mig arg". Sådana är tyvärr ungar - "Det är kul att se när hon/han blir så upprörd!". Nu ska jag berätta dagens nyhet för alla ni fördomsfulla vidriga föräldrar i detta vrickade land... Barn med eller utan diagnoser har fortfarande hjärnor som står under full utveckling. En vuxen människa som är frisk har självkontrollen att kunna tänka "nej han är inte värd ens att jag petar på honom" och man kan andas djupt och gå därifrån. Ett barn, och definivt inte i den åldern, har inte den förmågan att se vad som är rätt och fel. Blir ett barn arg så blir barnet arg och tillslut brister det. Guess what?! Det är DÅ föräldrarna kommer in i bilden, och alla andra vuxna! Det är VI VUXNA som ska säga till barnen att såhär får man inte göra, det är vi vuxna som ska se till att alla resurser finns i skolan för att barnet som faktiskt saknar någonting i hjärnan (som har adhd), som ditt barn har, faktiskt inte får chansen att bli så fruktansvärt arg så han/hon slåss. Det här är inte barnens fel, det är dom vuxna.

Ett barn med adhd har absolut inte förmågan att kontrollera sig.. du kan inte säga till ett barn "du får inte slåss fattar du väl?!", nej det fattar dom faktiskt inte, och det gör dom inte förens dom är vuxna. När du blir förälder tar du på dig ett livstids ansvar... Du ska inte uppfostra ditt barn till skolåren bara, du ska göra det till den dagen du inte finns mer. Du ska leda ditt barn på rätt väg, oavsett han har diagnos eller ej. Barn är elaka, och barn älskar att retas med dom som är annorlunda, tro mig jag vet. Jag har sett det för många gånger och själv varit den utsatte. Att man som vuxen är så fruktansvärt omogen att man själv faktiskt mobbar barnet med diagnos, och vill sätta honom i särskolan och gud vet allt, säger en hel del om varför barn är som dom är idag! Ditt barn är inte en ängel.... det är ofta man hör "men han gjorde..."... "men han sa...".. blablabla. Dom är lika goa båda två, och det är vuxnas ansvar att se till att sådana situationer inte får uppstå. Det är skolan man ska skälla på och kasta skit på, inte barnen!

Finns där ett barn med en diagnos så ska det sättas in alla resurser som bara går för att barnet inte ska hamna i situationer som kan bli en fara för han och sin omgivning. Men glöm inte att det är DU som är vuxen, allt du gör och säger kommer föras över på ditt barn. Ditt barn är din skugga, kom ihåg det. Dom ser upp till dig som förälder och apar efter allt du gör. Om du har fördomar mot barn med diagnoser, så tro mig hur mycket du än tror att ditt barn "inte vet", så vet den och kommer agera precis likadant tillbaka. Glöm aldrig att du formar ditt barn... Om du kan släppa alla fördomar själv, och tänka dig in i den andras situation och tänka att det är barn - dom vet inte bättre än såhär, därför finns vi, så kanske det inte blir så märkvärdigt när där sedan finns någon med diagnos?! Jag menar, oftast är ett barn med ADHD inte den som ger första slaget, förens den dagen personen fått nog av sina mobbare. Så är det faktiskt. Sen finns där givetvis en del som slåss hejvilt, men det finns även "normala" barn som gör det. Det finns alltid någon! Barn med diagnoser blir oftast utsatta för mobbning för barnen tycker det är kul med deras reaktioner! Det är det första man ska ta tag i, för att komma till nästa steg.