Mitt Liv

Jag måste bara få skriva en sak. Det är dags för människor att tänka om innan dom talar till mig angående mina viktproblem! Jag valde det inte själv, jag satt inte varje dag på Mcdonalds av egen fri vilja och käkade mig fet. Jag blev sjuk. Under min tonår led jag av svåra buksmärtor och förstod aldrig vad som var felet. Jag drabbades av missfall och så vidare också. När jag var 18 år fick jag kortfattat diagnosen Endometrios. Vet ni vad dom behandlingarna gjorde med mig?! Vet ni vad jag och min sambo överhuvudtaget gick igenom?

Jag gick på behandlingar i 2 år, som utsöndrade graviditetshormoner och drog tillbaka min egna hormoner jag producerade. Det här gjorde att jag fick alla tänkbara biverkningar som en gravid kvinna kan ha. Vätskeansamling var ett stort problem för mig. Illamående, huvudvärk konstant, yrsel, håravfall, humörsvängningar och så vidare. Min familj, mina vänner, min pojkvän - alla fick stå ut med ett monster! Jag förlorade också kontakten med sjukt många som var trötta på mig. Under hela den här tiden såg jag inte hur det höll på att urarta fullständigt...

Men slutligen sommaren 2012 ställde jag mig på vågen för första gången. +30 kilo! Jag grät... Hade jag verkligen gått upp så mycket?! Men jag ser ju inget i spegeln. När jag slutligen kollade tillbaka på bilder som folk tagit på mig så inser jag att fan; jag är riktigt vrålfet. Hur har jag under hela den här tiden kunnat visa mig på stan, öppet bland folk? Dom måste tänkt förfärliga tankar om mig!

Nej, jag vet att utseendet inte är allt.... Men hälsan är allt! Jag började direkt tänka på mina leder, mitt hjärta, mina lungor.. ja alla organ! Hur mycket stryk min kropp måste ta för den här övervikten.

Eftersom att medicinerna inte blev ett mirakel på mig med min sjukdom heller, så bestämde jag vid ett möte med min gynekolog, att jag skulle sluta med dom, omedelbart! Trappade ner det har jag för mig, sen slutade jag helt. Första veckan utan medicinerna rasade jag neråt. Sen har det gått i vågor så klart... -18 kg på ett år är det hittills, och jag vet om att jag har en del kvar. Men allt får ta sin tid! En sund viktnedgång är en långsam viktnedgång.

Mitt sätt att gå ner är LCHF och hittills promenader, men ska gymma också snart. Vill bara komma i rutin med lilleman här hemma först.

Hoppas folk förstår mer nu. Jag valde inte detta själv!

Men jag är inte klar än!